Utforska källvatten, subtila lutningar, täckta kanaler, stenvittring, sedimenteringsbassänger, distribution, bad, fontäner och avlopp som ett enda urbant system.
Maskinöversatt från den engelska originaltexten. Öppna engelska originalet
En romersk akvedukt hämtade vatten från en källa högre upp än staden och förde det nedåt via en svag, noggrant hållen lutning. Det svåra var aldrig avståndet — det var att hålla vattenytan på rätt höjd och flödet i rätt hastighet. För brant och kanalen slits ut; för flackt och vattnet stannar upp och lämnar sand och kalk på vägen.
Ta in hela sträckan från källa till stad, och se var höjdskillnaden förbrukas.
Det som driver vattnet är ingen pump. Det är terrängen och tyngdkraften.
Utgångspunkten som för vatten från en källa på bergssluttningen mot staden. Det är inte bara volymen utan höjdskillnaden som avgör hela utformningen.
